Västafrika

Direkthopp: Nigeria, Benin, Togo, Ghana, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Liberia, Sierra Leone, Guinea, Guinea Bissau, Senegal, Gambia, Mali, Niger, Tchad

Befolkning: Totalt 112´´ (1996), Nigerkongofolk(Yoruba(18%), Igbo(13%), Fulani, Tiv, Edo, Ibibio), Afroasiater(Hausa, bura), Nilosahariska folk(Kanuri), Nupe, Ijaw

Förhistoria (- 1861)

Koloniseringen (1861 - 1900)

(39)

Brittiska tiden (1900 - 1960)

(60)

Brittisk koloni.

Nutid (1960 -)

Landet blir självständigt 1960.

Benin

Alternativa namn: Dahomey (1600t-1975).

Befolkning: Totalt 5,4´´ (1996), Fon(25%), Bargu(13%), Yoruba(13%), Fulani, a(d)ja, (somba)

Förhistoria (- s1600t)

Monarkin (s1600t - 1894)

(194)

I slutet av 1600t blir staden Abomey centrum i en mäktig statsbildning. Landet är en monarki, och bärs upp av fonfolket. Kontakter skapas så småningom med europeiska slavhandlare, och på 1700t blir detta en lönsam verksamhet. Slavarna infångas genom räder mot angränsande folk, speciellt yorubafolket. Riket expanderar kraftigt under 1700t, och första halvan av 1800t. Vid mitten av 1800t börjar dock fransmännen få fotfäste som kolonisatör i området.

Franska tiden (1894 - 1960)

(66)

Med vapenmakt krossas till slut riket, och en fransk koloni skapas 1894. Året därpå blir det en del av Franska Västafrika. Den ekonomiska utvecklingen var dålig under det franska styret, då fransmännen mest var intresserade av det strategiska läget.

Nutid (1960 -)

Landet blir självständigt 1960, men redan 1963 störstas presidenten i en militärkupp. Den följande tiden präglas av kupper, olika militärregeringar, och kamp mellan olika etniska delar av landet. År 1972 tar major Kérékou makten, varefter landet efter hand leds in i riktning mot kommunism, med ett enpartisystem.

Referenser: newafrica.com

Togo

Alternativa namn: Togoland (1884-1919), Franska Togoland (?-1960), Brittiska Togoland (?-1956), Togo (1960 -).

Befolkning: Totalt 4,1´´ (1996), Kwafolk(Ewe(22%), Wachi(10%), Mina(6%)), Gurfolk(Kabye(14%), Temba(6%), Moba(5%))

Kungariken (- 1884)

Området påverkas av inflytande från Ashantiriket i väst och Dahomey (Benin) i öst. På 1840t anländer tyska missionärer och senare också köpmän.

Tyska tiden (1884 - 1919)

(35)

Upptäcktsresande Gustav Nachtigal sluter 1884 fördrag med kungen av Togo och andra lokala härskare om tyskt beskyddarskap av kusten. Plantager för palmolja, kakao och bomull anläggs nu, samtidigt som järnvägar byggs inåt landet och hamnar anläggs, delvis med hjälp av tvångsarbete. Efter första världskrigets utbrott ockuperas Togoland av fransmän och britter.

Fransk-brittiska tiden (1919 - 1960)

(41)

Vid Versaillesfreden 1919 hamnar kolonin under NF, för att senare delas upp i ett mindre brittiskt mandatområde i väster och ett större franskt i öster och söder. Efter folkomröstningar 1956 införlivas Brittiska Togoland med den brittiska kolonin Guldkusten (Ghana), medan Franska Togoland får autonomi inom Franska unionen..

Nutid (1960 -)

Togo blir självständigt 1960. Tiden från självständigheten präglas av stora kulturella skillnader, och obalans mellan det fattiga norr och det rika söder. Ett flertal militärkupper och kuppförsök förekommer. Det första parlamentsvalet med flera partier hålls 1994.

Ghana

Alternativa namn: Guldkusten (1874-1957).

Befolkning: Totalt 18´´ (1996), Akan(45%, Fanti(7%), Ashanti(7%), Abron(4%), Anyi(0,7%)), Ewe(11%), Ga & Adangme(8%), Gurfolk(16%, Dagomba(3%), Konkomba(2%), Dagari(2%), Kusasi(1,3%), Mamprusi(0,9%), Sisala(0,7%), Tallensi(0,4%)), Guang(0,9%)

Förhistoria (- 1874)

Flera rivaliserande småstater uppstår i området ca 1100. Mandefolket kommer till de nordliga delarna på 1300t. De centraliserade staterna Mamprusi, Gonja, Dagomba och Nanumba grundas under 1300t och 1400t. Ekonomin domineras av handel med guld och kolanötter. År 1471 anländer portugisiska upptäcktsresande, och snart etableras portugisiska och andra europeiska handelsstationer vid kusten. Elmonafortet grundas 1482 av portugiserna, som den första europeiska slavstationen på Ghanas kust. Denna följs sedan av brittiska, nederländska, danska, brandenburgska och svenska handelsstationer och befästningar. De viktigaste handelsvarorna blir förutom slavar, även guld och elfenben. På 1500t flyttar hausafolk till området. Under 1700t finns ca 100 kända statsbildningar i Ghana. De dominerande folkslagen är ashanti och fanti, med bland annat det betydande riket Ashanti i centrala Ghana. Britterna får på 1800t en dominerande ställning i kustområdet, som nu kallas Guldkusten. Och från ca 1860 har nederländarna spelat ut sin roll.

Brittiska tiden (1874 - 1957)

(83)

Den brittiska kronkolonin Guldkusten bildas 1874. Även om Ashanti i norr hade besegrats militärt, förblir det självständigt, liksom de mindre statsbildningarna i norra delen av Ghana. Ashanti annekteras dock 1901, då det blir ett brittiskt protektorat. Efter andra världskriget (1939-1945) växer politiska partier fram, med krav på självständighet.

Nutid (1957 -)

Kolonin blir tillsammans med Brittiska Togoland självständigt 1957 inom det brittiska samväldet, och blir republik 1960. Enpartistyre införs, men ekonomisk kris och politisk oro leder 1966 till en militärkupp. Återkommande militärkupper och ekonomiska problem präglar 1970t.

Burkina Faso

Alternativa namn: Övre Volta (1960-1984)

Befolkning: Totalt 10´´ (1996), Gurfolk(Mossi(47%), Gurma(4%), Bobo(4%), Senufo(0,4%), Lobi & Dagari & Birifor(5%)), Bissa(3%), Fulani(3%), Samo(1,5%), Karumba(1%), Marka(1%), Gurunsi(1%), Dyula

Förhistoria (- 1895)

Ett antal mossi- och gurmariken som Yatenga och Ouagadougou uppstår i de östra och centrala delarna av området på 1400t. Rikena klarar sig gentemot stormakterna Maliriket och Songhai, och fortlever in på 1800t.

Franska tiden (1895 - 1960)

(65)

Området blir franskt protektorat någon gång mellan 1895 och 1897, som en del av Franska Västafrika. Det delas 1904 mellan de franska kolonierna Övre Senegal och Niger, för att 1919 bli en egen koloni. År 1932 delas det igen. Denna gång mellan Franska Sudan, Niger och Elfenbenskusten. Landet styrs via lokala stamledare. Efter andra världskriget blir landet transoceant territorium. Politiska val hålls 1957, och inre självstyre införs 1958.

Nutid (1960 -)

Landet blir självständigt 1960. Inrikespolitiska och ekonomiska problem leder till en militärkupp 1966. Efter omväxlande civilt och militärt styre, genomförs 1978 demokratiska val. De följande åren präglas dock av återkommande statskupper.

Elfenbenskusten

Befolkning: Totalt 14´´ (1996), Akan(Baule(17%), Anyi(2%)), Gur(Senufo(5%), Kulango(1,4%), Lobi(0,35%)), Mande(Dan(3%), Guro(2%), Dyula(1%), Soninke(0,7%)), Kru(Ngere(2%), Bete(0,9%)), Lagun(Abe, Avikam, Ebrie)

Förhistoria (- 1893)

Området präglas av isolerade kustbosättningar. Efter 1200 invandrar akanfolkens förfäder till området. Elfenben och slavar lockar européer till området, och i slutet av 1600t börjar franska kustkolonier anläggas. Efter 1700 skapar baulefolket ett hierarkiskt system av kungadömen. Dessa upplöses efterhand som baulefolket allt mer blir mellanhänder i handeln mellan kusten och inlandet, och försvinner helt i slutet av 1800t. Under 1800t börjar inlandet koloniseras av fransmännen.

Franska tiden (1893 - 1960)

(67)

Elfenbenskusten blir en fransk koloni 1893, som en del av Franska Ekvatorialafrika. Bland annat baule gör kraftigt motstånd, och utsätts för brutala straffexpeditioner. Det franska styret är hårt med tvångsutskrivning av arbetskraft och soldater. Infrastruktur i form av järnvägar och hamnar byggs ut. Den koloniala ekonomin baseras på råvaruproduktion av timmer, palmolja och kakao. Efter 1930 blir kakao den viktigaste exportvaran. I slutat av 1940t ordnas ett antal större demonstrationer, med krav på självständighet.

Nutid (1960 -)

Landet blir självständigt 1960.

Liberia

Befolkning: Totalt 3´´ (1996), Mandefolk(Kpelle(15%), Dan(6%), Mano(6%), Loma(5%), Vai(3%)), Krufolk(Basa(11%), Grebo(8%), Kru(6%), Krahn(3%)), Västatlantiska folk(Gola(3%), Kissi), Afroamerikaner(2%)

Förhistoria (- 1822)

Området bebos av mandefolk, krufolk och västatlantiska folk.

Frikoloni (1822 - 1847)

(23)

Det filantropiska sällskapet American Colonization Society organiserar en koloni vid kusten 1822, som 1824 får namnet Liberia. Syftet med kolonin är att återbörda frigivna slavar från USA till Afrika.

Självständigt (1847 - 1920t)

(73)

Kolonin blir självständig republik 1847. Invandringen fram till 1892 består av ca. 16' afrikaner från USAs sydstater. Till detta kommer ca 6' befriade från slavskepp av den brittiska och amerikanska flottan. Invandrarna, ameriko-liberianerna, bildar en politisk, ekonomisk och social elit i landet. Deras parti True Whig Party styr landet oavbrutet från 1877 till 1980. Landets gränser fastställs genom fördrag med Frankrike och Storbritannien 1892. Det ekonomiska utbytet fram till första världskriget är främst riktat mot Tyskland, Storbritannien och Nederländerna, men efter kriget ökar det amerikanska inflytandet.

Självständigt (1920t - 1980)

(60)

På 1920t får det amerikanska Firestone Tire & Rubber Company stora arrenden för gummiplantager, och blir landets största privata arbetsgivare. Gummi blir nu den viktigaste exportvaran. William Tubman, president 1944-1971, försöker smälta ihop den ameriko-liberianska minoriteten med de övriga stamfolken, och allmän rösträtt införs. Samtidigt stimuleras utländska investeringar i bland annat gruvnäringen.

Förtryckets tid (1980 - 1996)

(16)

En militärkupp där presidenten 1980 sätter stopp för det ameriko-liberianska maktmonopolet. Kuppledaren från krahnstammen avskaffar författningen, och inför diktatur. En ny författning antas 1984, och följande år väljs kuppledaren, antagligen genom valfusk, till president. År 1989 invaderar rebellstyrkor ledda av Charles Taylor landet från Elfenbenskusten, och ett inbördeskrig bryter ut. En västafrikansk fredsbevarande styrka landstiger i huvudstaden Monrovia 1990. Landet blir dock delat mellan landsbygden kontrollerat av Taylor, och en interimsregering i huvudstaden. Fram till och med 1991 flyr cirka 400' till Guinea, och 240' till Elfenbenskusten.

Nutid (1996 -)

Inbördeskriget tar slut 1996, och 1997 hålls fria val.

Sierra Leone

Befolkning: Totalt 4,5´´ (1996), Temne, Mende, Limba(8%), Kuranko(6%), Sherbro(5%), Fulani(4%), Krio

Förhistoria (- 1787)

Området är bebott på 3000t f.Kr. De flesta av dagens folk invandrar till området under 1400t-1800t. Under 1400t börjar kustbefolkningen komma i kontakt med portugisiska handelsmän. Handeln består främst av slavar, vilket tar ordentlig fart på 1700t. Fulanis heliga muslimska krig får vid denna tid också följdverkningar i området.

Brittiska tiden (1787 - 1961)

(74)

Staden Freetown, som blir en fristad för frigivna och förrymda slavar, grundas av britterna 1787. Från början av 1800t blir staden centrum för den brittiska flottans jakt på slavskepp. De fria slavarna bildar efterhand en kreolbefolkning. Dessa skapar ett samhälle baserat på europeiska och kristna värderingar, med det engelska kreolspråket krio. Dessa sprider koloniseringen till inlandet genom handel och mission. Ett brittiskt protektorat bildas av inlandet 1896. Detta förenas med kustkolonin 1924. Efterhand förlorar dock kreolerna sitt politiska inflytande.

Nutid (1961 -)

Landet blir självständigt 1961, och blir en republik 1971. Landet blir en enpartistat 1978, men på 1990t växer kraven på en flerpartidemokrati. Med jämna mellanrum sedan självständighet har olika miltärkupper genomförts med skiftande framgång.

Guinea

Alternativa namn: Franska Guinea (1895-1958).

Befolkning: Totalt 6,7´´ (1996), Fulani(40%), Mande(Malinke(32%), Susu(12%), Kpelle(7%), Loma(3%), Yalunka(1,2%), Kuranko(1%)), Västatlantiska folk(Kissi(8%), Baga)

Förhistoria (- 1895)

Området är bebott på 4000t f.Kr. På 700t driver invandrande susu och malinke den tidigare befolkningen mot kusten. Invandrarna skapar mindre kungadömen i det inre av landet. Området domineras under perioden 1000-1550 av de västafrikanska rikena Ghana, Mali och Songhai. På 1500t invandrar stora grupper fulani. De första européerna anländer till kustlandet 1445, och handel med portugisiska guld- och slavjägare stärker kungadömena vid kusten. Ett muslimskt fulanirike bildas i inlandet. För att omvända den omgivande befolkningen startar de ett heligt krig 1725. Franska och brittiska handelskolonier upprättas vid kusten i början av 1800t. Inre strider upplöser fulaniriket som till slut erövras av Frankrike.

Franska tiden (1895 - 1958)

(63)

Området blir under namnet Franska Guinea franskt 1895, som en del av Franska Västafrika. Stora sociala och politiska förändringar sker nu, där en franskt utbildad elit uppstår. En del av jorden privatiseras också. Landet blir franskt översjöiskt territorium 1946.

Nutid (1958 -)

Landet blir självständigt 1958. Förbindelsen med Frankrike avbryts, och nästan all ekonomisk och teknisk hjälp upphör. En politik av afrikansk socialism införs av Touré. Den ekonomiska utvecklingen är dålig, och efter 1960 görs flera kuppförsök. Detta leder till att många flyr landet.Efter Tourés död 1984 sker en militärkupp, med en liberalisering av ekonomin som följd. Privatiseringen av ekonomin leder till att många statliga företag köps upp av franska intressen.

Guinea Bissau

Alternativa namn: Portugisiska Guinea (1879-1973)

Befolkning: Totalt 1,1´´ (1996), Västatlantiska folk(Balante(27%), Mandyako(13%), Pepel(6%), Bidyogo(1,7%)), Fulani(18%), Malinke(11%)

Förhistoria (- 1879)

Under Ghanarikets expansion på 800t ökar invandringen till området. Vid Ghanarikets nedgång på 1200t sker inflyttning av naulu- och landumafolk. År 1235 inlemmas området i Maliriket. Åkerbruket, speciellt risodlingen, utvecklas och produktion och export av havssalt inleds. På 1440t börjar portugiserna importera slavar från området till Kap Verde. Slavhandeln utvecklas senare till export av slavar över Atlanten. Brittiska och franska handelsstationer upprättas vid kusten under 1600t och 1700t.

Portugisiska tiden (1879 - 1973)

(94)

Landet blir 1879 en portugisisk koloni, med namnet Portugisiska Guinea. En effektiv kontroll av landet uppnås dock först 1915. En befrielserörelse skapas 1956, som kräver självständighet för Portugisiska Guinea och Kap Verde. En väpnad kamp inleds 1961.

Nutid (1973 -)

Självständighet utropas 1973, vilket erkänns av Portugal efter diktaturens fall där 1974. Ett omfattande reformprogram inleds, men ekonomisk kris och torka skapar problem. En statskupp genomförs 1980, och tidigare planer på en sammanslutning med Kap Verde överges. Landet präglas av politisk och ekonomisk svaghet, med många kuppförsök. Flera gränskonflikter med de starkare grannarna Senegal och Guinea, har lett till ett ökat samarbete med Portugal.

Senegal

Befolkning: Totalt 8,3´´ (1996), Niger-kongofolk(Wolof(44%), Fulani(21%), Serer(16%), Tukulor(9%), Malinke(6%), Diola, Soninke)

Förhistoria (- 1815)

Området är bebott 4000 f.Kr. Under medeltiden finns ett flertal kungadömen. I norr skapar tukulorfolket staten Tekrur på 1000t. De östra delarna är på 1000t en del av Ghanariket (Wagadu), för att på senmedeltiden behärskas av Maliriket. I söder slås på 1200t flera woloriken samman till staten Djolof. Europeiska handelsstationer, främst portugisiska, anläggs från mitten av 1400t längs kusten. Den franska staden Saint-Louis, anlagd 1659, blir den mest betydelsefulla. Den blir under 1600t och 1700t centrum för bland annat handel med gummi arabicum. Ön Gorée blir ett centrum för slavhandel.

Franska tiden (1815 - 1960)

(145)

Området blir fransk koloni 1815. Politiken syftar till att assimilera den afrikanska befolkningen, för att på sikt göra Senegal till en del av moderlandet. Misslyckade försök med bomullsplantager görs. Från 1850t blir istället jordnötsodling den viktigaste näringen. Samtidigt låter guvernören Louis Faidherbe bygga ut undervisningsväsendet och organisera inhemska trupper. Han införlivar kustområdena norr och söder om Gambia med kolonin, och anlägger staden Dakar 1857. Kolonin spelar därefter en ledande roll i den franska koloniseringen av Afrikas inre, i riktning mot Djibouti. År 1895 blir kolonin en den av den koloniala federationen Franska Västafrika, och Senegals guvernör blir samtidigt generalguvernör över denna. Under mellankrigstiden växer en utbildad inhemsk elit, som kräver del av makten. Efter andra världskriget blir invånarna franska medborgare, och kolonin blir franskt översjöiskt territorium. År 1958 blir det en autonom republik, inom det franska samväldet, för att 1959 bilda federationen tillsammans med Mali.

Nutid (1960 -)

Den så kallade Malifederationen upplöses dock redan 1960, då Malis styrande parti vill föra en antifransk och östblocksvänlig politik, varmed Senegal blir självständigt. Landet styrs fram till 1974 som en enpartistat, för att sedan efter hand utvecklas till en stabil demokrati. En konfederation, Senegambien, bildas tillsammans med Gambia 1982 till 1989. Detta leder till förenklade kommunikationer mellan Senegals norra och södra del. Från 1989 till 1992 uppstår gränskonflikter med Mauretanien, vilket leder till stora flyktingproblem.

Gambia

Befolkning: Totalt 1,1´´ (1996), Malinke(40%), Wolof(15%), Fulani(15%), Diola(10%), Tukulor(6%)

Förhistoria (- 1816)

Området ingår som en del av Maliriket mellan 1200t och slutet av 1400t. Gambiafloden upptäcks av portugiserna 1455, varefter handelsmän, guldletare och slavjägare snart anländer. Handelsrättigheterna överlåts till engelsmännen 1588, som under 1600t och 1700t utvecklar handeln. Fransmännen etablerar sig 1681 i området, vid Albreda, och konflikter uppstår med britterna. 1783 får britterna rätt till Gambiafloden medan fransmännen får rätt till Albreda-enklaven.

Brittisk kolonisering (1816 - 1894)

(78)

Staden Bathurst (Banjul) grundas 1816 som flottbas, och som centrum för slavhandel och brittiska köpmän. Staden underordnas den brittiska kolonin Sierra Leone 1821. Mellan 1823 och 1853 sker omfattande territoriella förändringar, och den franska enklaven Albreda blir brittisk 1857. I ett avtal 1889 med de expanderande fransmännen i Senegal bestäms Gambias territorium till att omfatta en smal remsa längs Gambiafloden.

Brittiskt protektorat (1894 - 1965)

(69)

Gambia skiljs från Sierra Leone 1894 och blir brittiskt protektorat. Slaveriet avskaffas 1906 och följs av en fredlig period. 1948 bildas politiska partier och kolonin blir autonom 1960.

Nutid (1965 -)

Gambia får fullständig självständighet 1965, och blir en republik 1970. Ett försök till statskupp görs 1981 men slås ner med hjälp från Senegal. En konfederation med Senegal, Senegambien, skapas 1982 men upplöses 1989.

Mali

Alternativa namn: Franska Sudan (1900 -1959).

Befolkning: Totalt 11´´ (1996), Mande(Bambara(31%), Dyula(6%), Soninke(8%), Malinke, sarakole), Gurfolk(20%, Senufo, Dogon), Fulani(15%), Songhai(6%), Tuareger(<6%)

Förhistoria (- 1860)

Under första årtusendet e.Kr. domineras västra Mali av Ghanariket. Ungefär 1200 skapas Maliriket av mandetalande folk. Detta når sin höjdpunkt under 1300t. Ekonomin i landet baserar sig på berbernas karavanhandel genom Sahara, där guld och slavar från Mali byttes mot salt från öknen. Riket gick tillbaka och erövrades av Marocko på 1500t. Vid denna tid hade européerna etablerat handelsvägar från atlantkusten över havet som eraättning till karavantrafiken. Muslimska fulani skapar ett nytt rike norr om Nigerfloden ca 1800. Vid mitten av 1800t skapar en muslimsk orden ledd av Umar Tal ett rike bestående av fulani och bambara, medan alinkefolket skapade en annan stat.

Koloniseringen (1860 - 1900)

(40)

Från Senegal inleder Frankrike kolonisering av området 1860. Muslimska riken och stammar, som t.ex. Samorys, underkuvas efter hand. Erövringen är genomförd 1900.

Franska tiden (1900 - 1959)

(59)

Området som blir en del av Franska Västafrika får nu namnet Franska Sudan.

Nutid (1959 -)

Landet blir självständigt 1959, och bildar en federation med Senegal. Den så kallade Malifederationen upplöses dock redan 1960, då Malis styrande parti vill föra en antifransk och östblocksvänlig politik. En enpartistat bildas som varar fram till 1991, då en demokratisk flerpartiförfattning tas fram.

Niger

Befolkning: Totalt 9,2´´ (1996), Hausa(50%), Songhai(20%), Fulani(14%), Tuareger(8%), Kanuri(4%), Tchad-araber(2%)

Förhistoria (- s1800t)

Tuareger vandrar in i området norrifrån och hausa från öster. Från väster når Songhairiket in i landet. I slutet av 1800t kommer fransmän och britter in i området.

Franska tiden (s1800t - 1960)

(60)

Niger blir franskt medan det angrensande Nigeria blir brittiskt. Motståndet mot fransmännen är dock stort, och upprepade uppror från bland annat tuaregerna sker. Landet övergår från att vara ett militärdistrikt till en koloni inom Franska Västafrika först 1922. Det franska styret tillämpas indirekt, och någon ekonomisk eller kulturell satsning görs inte. Efter andra världskriget införs efter hand lokalt självstyre, och 1958 blir landet autonom republik inom franska samväldet.

Den totalitära tiden (1960 - 1992)

(32)

Full självständighet uppnås 1960. Fattigdom och torkkatastrofer som drabbar jordbruket leder till ekonomiska problem, som inte kan uppvägas av inkomsterna från nya urangruvor. Presidentan störtas 1974 och militären tar över, och inför ett totalitärt styre. De ekonomiska problemen fortsätter dock, samtidigt som tuareguppror drabbar landet.

Nutid (1992 -)

Studentdemonstrationer och strejker tvingar fram en övergång till flerpartidemokrati 1992.

Tchad

Befolkning: Totalt 6,4´´ (1996), Araber(30%), Nilosahariska folk(Sara(20%), Kenuri, Kanembu, Bagirmi), Afroasiater(Hausa, Masa(4%)), Nigerkongofolk, sahariska

Förhistoria (- 1898)

I norra Tchad bebos öknen av nomad- och oasfolk, medan den sydligaste delen bebos av sudanesiska folk som sara boende i bysamhällen. Området där emellan består av en stor blandning av olika folk med olika historiska riken, som Kanem-Bornu och kungadömet Bagirmi vid Tchadsjön, samt sultanatet Wadai i öster. Dessa riken lever på handel, framförallt på slavar som hämtas i södra Tchad och säljs norr om Sahara.

Franska tiden (1898 - 1958)

(60)

Franska trupper besätter landet från 1898, som blir en del av Franska Ekvatorialafrika från 1910. Folket i söder välkomnar fransmännen som befriare från muslimskt förtryck och slavhandel, medan motståndet i norr är stort. Fransmännen utvecklar utbildningen och ekonomin främst i söder, med bland annat tvångsodling av bomull. Efter 1945 börjar en avkolonisering och politiska partier bildas.

Nutid (1960 -)

Tchad får fullständig självständighet 1960, men blir snart en diktatorisk enpartistat. En väpnad motståndsrörelse, Frolinat, växer fram i norr, dock med inbördes konflikter. Presidenten störtas 1975, men den fortsatta utvecklingen präglas av oroligheter, med inblandning utifrån i form av stöd till olika gerillarörelser samt militär invasion från Libyen. Från 1982 lyckas gerillaledaren Hissene Habre få kontroll över större delen av landet, men störtas 1990. Kupper och krig fortsätter prägla landet.

© Stefan Kulldorff 2002. Denna sida är skyddad av upphovsrättslagen.